Grymsan

Dagen har tllbringats tillsammans med Lisa. Vi har varit ute o gått, busat med valparna, planerat valborg och handlat tills dess. Jag ser framemot morgondagen :) Har även vart ute på en promenad ikväll. Vädret är underbart!

Går tiden fort eller långsamt? Ibland känns det som den bara rusar iväg o ibland känns det som den står helt stilla. Idag fick jag en lättnad. Jag är glad för det, men samtidigt väldigt ledsen för att det är som det är. Ingen mår bra, men vad ska vi göra? Det funkar liksom inte o vi kan inte "bara för att". Allt är jobbigt! Ena dagen går allt bra, medans nästa är hur tung som helst. .

Imorn åker pappa o brorsan till stan för att inhandla grejer till huset, såna grejer som försvinner som mamma tar med sig. Det känns också oerhört tungt. Jag trodde jag hade smält det, trodde det skulle kännas bra. Men nu är det inte så. Jag tycker det är jättejobbigt. Nu är det på riktigt! Till helgen ska det mesta vara klart o mamma ska flytta då. Var det verkligen meningen att det skulle bli såhär? Jag trodde vi var en lycklig familj. Varför?